Just det, läste  nog den roligaste journalanteckningen någonsin idag:

-Patienten hade "åkt till Jordbro och ryckt i dörrar"

Jag kan säga att det tryckte på i Tourettestarmen när jag åkte runt med Lidingös komunalråd på olika gastronomiska ärenden på just Lidingö.

Eftersom han är något av vad man kallar en "lokal kändis" och gift med min svägerska gjorde jag så klart inte det. Men att spela lyxfnask som inte lyckats få barnvakt åt sin lilla Hello Kittyunge, alternativt ny partner kort och gott hade varit något jag nog gjort om det hade varit för 10 år sedan.

Men men...tanken är fri.

Igår gick jag hem från jobbet kl 16:00 med frossa och huvudvärk.
Kommer ner i stadshagens tunnelbana, försening pga olycka, självmord.
Kommer till Centralen, där bygger dom om, alla på tåget ska ta sig upp via en enda trappa, alla som ska åka med blå linjen ska även ta sig ner för den trappan. Det var så sjukt mycket folk. Jag fick en känsla av att han eller hon som tog livet av sig inte var helt fel ute. Hade jag haft en kanyl och massa heroin hade jag tagit det utan att tveka. Hade jag haft ett gevär hade jag använt det direkt.

Tog mig upp 6 (!!!) våningar upp till den friska luften. Det tar alltså 7 minuter att ta sig från tnnelbanan till pendeltåget, hela tiden kryssandes mellan miljoner människor som puttas och hostar. Jag var dyngsur av svett.

åker på ett fullsatt pendeltåg, tvingas åka förbi min egen station och gå av i Flemingsberg, upp på berget, in på dagis, hitta kläder i torkskåp, klä på 4 åring, tänkte "låna" en vagn som jag sett stå i vagnförrådet i typ ett år, men den visade sig bara ha 3 hjul. Fick gå med raska steg till pendeln, bära Uma eftersom hon var trött i benen.
Vänta 20 minuter på bussen. inse att klockan är halv sex och att Paloma varit ensam hemma i nästan 3 timmar, har ingen mobil för den är trasig, frågar kvinnan brevid mig på bänken om jag får låna hennes mobil, hon tvekar. Jag förklarar att jag måste ringa hem till min dotter.

Dottern svarar "Vad är det?" i telefon. Jag kunde inte direkt börja ifrågasätta hennes val av svarsreplik (hon visste ju inte vem som ringde) förklarar att jag är hemma snart.

Kommer till slut hem till en hall som är överbelamrad med mössor,vantar och halsdukar, så såg den inte ut när vi gick hemifrån 12 timmar tidigare.

"Pyssel" på hela köksbordet och disk i hela köket (Paloma är diskansvarig)

Inser att vi inte har någon mat hemma, alltså ingen mat. Ingen pasta, ingen mjölk, inget bröd , ingenting!
Har inte ett jävla öre på kontot.

Inser att jag måste koka "penispasta" till barnen. Penispasta som vi fick av en kompis nån gång, tror det var på inflyttningsfesten. alltså pasta format som små kukar.
Har fortfarande huvudvärk och känner mig helt gråtfärdig.
Äter, lägger mig i soffan och somnar!

Att jag somnar kl 20.00 innebär att jag missade när Lulu Carter målade en tavla med sin egen kropp!!!!

HELVETE!!!!!

Att titta på kids som spelar fotboll kan faktiskt vara en upplevelse ibland.

Man står på ett av årets sista utomhusträning i bäckmörker förutom dom enorma strålkastarna och tittar på 9-åriga flickor som hjular på ena planhalvan(inte mitt lilla underbarn så klart, hon kör på tills hon kräks)
och 15-åriga gangsterkillar som får kommentarer som "HÅLL KÄFTEN NU FÖR I HELVETE" från sina tränare på andra planhalvan och inser att jag är en del av hela idrottssverige.
Det här pågår över hela Sverige i alla orter och alla sorters barn och ungdomar spelar fotboll.

Sen fick Uma ett psykbryt och tappade bort sin veckopeng (50-öring) och sprang runt i bäckmörker och letade efter den samtidigt som hon "sjöng" refrängen på " freak out"

Men ååååååh! Vart är min veckopeng? FREAK OUT!...mamma jag hittar inte den...hmmmhmmm...FREAK OUT!


Det är så många gånger man har så sjuka upplevelser när man är mamma.
Det var typ bara det jag ville säga

.
Paloma ser ut som ett litet spökbarn som går igen i Idrottshallen.
Som Terry skrev nån gång.

Skrev en lång blogg om en rolig och söt sak min dotter just sa, men sen insåg jag ju att det kan man ju inte göra.

Ha ha ha ha ha!

Helt plötsligt älskar alla Jimmy Choo.

Lustigt, för alla dessa människor som älskade Karl Lagerfeldt när han designade för H&M hör man inte mycket om idag.

Sparar dom alla sina pengar för att köpa Lagerfeldtkläder? Köper dom Lagerfeldtkläder på blocket? Använder dom ens sina Lagerfeldtkläderna idag?

Nej det är klart dom inte gör för dom är sydda av kinesiska barn i samma H&M kvalite som H&M alltid håller.
Dessutom är ju inte dom kläderna inne nu. Nu är Jimmy Choo inne.

Herregud.

Huvudvärk och pastapesto med 1 kg parmensan och så lite Cola till det.
Ikväll. sjukt bra film på 4:an kl 21:00.
"Heartbreak Hotel" med Helena Bergström.

Är jag ironisk nu? Eller inte...

Eller?

Barnkalaset över.

Vi ligger och stirrar på bumbybjörnarna.

Barnen är hos sin pappa.

En av dessa bilder togs av misstag, en togs med flit.

Det spelar ingen roll vilken som är vilken, det är två jävligt smakfulla bilder.

Belinda Olsson är så sjukt bra på att imitera Janne Josefsson.
Helt sjukt!

Jag är bra på att imitera Roger i Bonde söker fru.

Globen bjuder på så sjukt mycket bra.

Stockholm horse show. Dom klär ut sig själva och hästarna. Sen leker dom indian, ängel osv.
Disney on ice. Hysteriskt tråkigt.
Walking with dinosaurs. kolla dom stora maskinerna under dinosaurierna. Kolla hur länge dom bara åker runt och runt
Monster Jam. Kolla mängden publik i bakgrunden.

Jag kan liksom inte förstå att folk frivilligt och med ett leende på läpparna vill gå på sånt här skit.
Nu har jag inget belägg för det här, men jag tror att det är folk från "andra ställen än Stockholm" /folk som inte bor i lägenhet /folk som inte har helt sund relation till sina barn.


Vi fick gratis biljetter till ett av ovanstående flera jular i rad, och jag var ju självklart tacksam, det är ju jättedyrt och Paloma och Robin tyckte att det var jättekul( tror jag) men det var ju helvetet på jorden.

För alla obildade fuckers som inte vet vem det är.
Och ja, det var A och O som D henne.

Catrine Da Costa.




Catrine Da Costa på den tiden hon hade Leif GW som hallick. Shit vad bra han var!

på lördag fyller Karamella 4 år
.
Hon ska ha barnkalas.
Jag har många års erfarenhet av barnkalas.

Man tar emot alla barnen, och med varje barn medföljer minst en förälder, ibland två föräldrar, ibland två föräldrar och ett eller två store/småsyskon.

Man tvingar sitt barn att vara artig och hälsa på alla fast man vet att barnet är så uppe i varv som det kan bli.

Man skäms för att ens barn bara sliter upp paketen utan att titta vad det är och utan att säga tack.
(eftersom föräldrarna alltid köper något för att imponera på den andra föräldern, så födelsedagsbarnet sliter upp pappret, hittar en snajdig tröja från en botiq på söder med könsneutrala färger eller en bok , en klassiker som är svår att få tag på , också det från ett antikvariat på söder, eller wha have you. Mamman som gett presenten tittar på mamman som får presenten, barnet har redan sprungit iväg, eftersom 4åringar vill ha krimskrams och SKIT!)

Man sätter på kaffe till alla andra föräldrar som promt ska vara med på kalaset och typ titta på (WTF??!!)
Man serverar tårta och saft och kakor och bullar och ingen äter tårta, ingen, aldrig!!. Kakorna brukar gå åt.

Ett år hittade jag ett halvt paket ballerinakakor på ett fat där något slickat bort chokladgucket i mitten och sen lämnat resten. Det är så dom beter sig på fest dom små asen.

Sen ska dom leka! På rummet.
Och inte springa runt runt runt och jaga varandra samtidigt som dom slår en marackas i väggen eller bära varandra mitt i köket när man plockar undan samtidigt som dom är inlindade i presentpapper eller cykla på en trehjuling över alla skor i hallen.

Nu tror ni att så där går det bara till i filmer med Eddie Murphy.
Men du som har arrangerat ett barnkalas vet!

Det är helvetet på jorden. Dom blir som förbytta.
Och det är alltid det barnet där föräldern faktiskt passar på att åka till IKEA som bajsar på sig i ens egen säng.