I vintras sprang jag runt och nöp mig i brösten och klämde på dom tills dom var blå och ba: "shit vad ömma bröst jag har"
Sen hällde jag i mig svart kaffe på jobbet, gick rakt in i en sal med calici galore och torkade bajs och sen ba: "shit vad jag mår illa asså"


Jag var ju så klart inte gravid. Då. Sen när jag väl var gravid hade jag typ inga symptom förutom utebliven mens.


Flera månader senare går jag nu runt och känner in, och tycker mig känna att förlossningen är på gång.

Väldigt trovärdiga och tydliga tecken de senaste två dagarna:

• Pigg. Orkade med att städa hemma samt äta middag hos svärmor i söndags.
• Gick runt som fan igår, lunchade, köpte presenter till Uma och storhandlade, efter middagen så hade jag dessutom världens energi och diskade stekpannor och torkade rent hela köket och fixade.
• Bäbisen sparkar mer eller mindre ingenting.
• Stört mycket tryck neråt, känns som att ungen ska ramla ut vilken sekund som helst.
• Diareé. Eller..inte direkt diareé men "very soft poo" så att säga.

Kan svära på att hon föds om typ en månad.