Nu är det så här, jag är absolut ingen ond människa i den bemärkelsen att jag har seglarskor, ser ner på de fattiga och älskar pengar.

Jag är undersköterska med en relativt låg lön, jag har stora delar av de senaste två åren varit sjukskriven och jag är så mycket feminist att jag kan börja gråta när folk säger idiotiska ofeministiska saker som att dom inte har råd att dela på föräldraledigheten tex.


Men i år röstar jag på moderaterna (i verkligheten i landstings och kommunvalet, i min hjärna i riksdagsvalet) därför att jag för det första tycker att man kan få lite mer än fyra år på sig att visa vad man går för, för det andra inte kan se vilka som faktiskt fått det sämre under dessa 4 år som gått.
För det tredje för att jag anser att jag blivit lurad under dom här åren att tro massa saker som faktiskt inte är sanna. Att sjuka tvingas arbeta, att var och varannan människa blir utförsäkrad utan att förtjäna det, att komvux har avecklats osv osv osv.

Bara så ni vet, Fredrik Reinfeldt har inte arme med försäkringskasse-orcher som han föder upp med uppgift att lukta sig till lathet och cancersjuka, och framförallt lata cancersjuka.

Vafan, kom igen. Är det bara jag som faktiskt träffar och känner dom här jävla bidragstagarna som inte förtjänar sina bidrag?

Är det bara jag som känner folk som blivit sjukskrivna och fått asbra vård och direkt blivit sjukskrivna och allt har fungerat utmärkt.

Det kan inte bara vara jag.

Iallafall så hoppas jag självklart på en kvinnlig statsminister, så småningom, men inte Mona, inte just nu, inte med den svaga trupp hon samlat och vill bilda regering med.

Slutligen så hoppas jag självklart inte att SD får så mycket röster att dom får någon makt. Men får dom det så står moral mot demokrati och då vet jag inte vad jag ska tycka.

Återkommer isåfall.