psyksjuk

man slutar aldrig förvånas.

Jag(iförd jympabrallor, linne och jympadojjer): fy vad jag är smutsig i håret, jag tror jag tar den här på mig så slipper jag synas(sätter på mig min stora svarta slokhatt)
Jonas. Mhum...men...du kan väl inte ha jympaklädero ch slokhatt på Coop forum en lördagsmorgon
Jag: Varför inte(med hatten på)
jonas: Därför att du ser psykiskt sjuk ut, alltså, du vet att jag alltid tycker att du är fin men...och att jag älskar den där hatten men...tystnad
Jag: men gud, varför klagar du på hur jag ser ut?
Jonas: NEJ, alltså, men det är ju sånt som du skulle bli förbannad över, om du såg nån på coop forum en lördagsmorgon, vi har ju inte ens varit på standen, alltså...
Jag: Men ditt jävla cp, tror du jag menar allvar?
Jonas: NEJ, eller jo..asså, man vet ju aldrig.

några matnyttiga tips.

Ett tips:

Ta aldrig emot färska rödbetor i plastpåse i Juni, ställ ut på balkongen och tro att du ska koka dom dagen därpå med lite smält smör på, för sen när du lyfter på påsen i slutet av augusti har du besök av 2000 tvestjärtar och en rödbrun sörja som flyter ut över hela balkongen.

Ett till tips:
ha inte badrumsfönstret öppet samtidigt som du har det tänt över natten i slutet på augusti när det börjar bli kallt på nätterna och det är ett getingbo precis utanför under taket, då har du 24 getingar(vi räknade) som ligger och flyter i toan, surrar runt bland shampooflaskorna, kryper som slöa heroinister på mattan.

ett till tips.
Tro inte att du ska gå ner i vikt av dig själv när du fått barn eller hamnat i ett förhållande med en kille som du myser mycket med och äter mycket ute med.
Då sitter du med fettvalkar under BH-bandet och jättebulliga fettknän som inte går att visa i kort kjol och sörjer.

ett tips till:
Säg ALDRIG "OK då" när dina barn säger:
"mamma, får jag ta en skål med solroskärnor och lägga mig i sängen och läsa?" då hittar du 1000 solroskärnor under och bakom och kring och i sängen i flera veckor efteråt.

"Mamma, kan jag och Uma få duscha själva?"
Då ligger det kläder i hela badrummet, svarta små handavtryck på hela kaklet, alla shampoo och balsamflaskor är slut , blöta handukar på golvet, barnen insmorda i svindyra krämer, massa vattenpölar utanför badrummet.


"mamma, kan jag få ha kalas på min födelsedag"
Då har du flertalet av andras jävla snoriga fula ungar inne i din lägenhet, dom(andras ungar) är skitvidriga, dom frågar tusen frågor, dom har sönder saker, dom städar inte efter sig och oftast så ska skiten stanna och det ska sovas över och det ska ätas popcorn i sängar och sen ska det bajsas och gråtas efter mamma mitt i natten och ätas frukost så allt bröd tar slut och...fy fan.

"särskrivet"

Lapp på en vägg på mitt jobb:

bröst   centrum ------>
 En lagom irriternade särskrivning jag ser varje gång jag går till labbet.

Inatt inatt kom och ge kom och ta kom och dansa med mig du är allt jag vill ha

OK, cinderella cruises.
Vi var väldigt förväntansfulla, eller iallafall ganska.

Jag hade tagit med hårspray, högklackat, massa smink, fräsha kläder och hårnålar. Jag skulle ju åka på östersjöns paradis, med dansgolv under bar himmel, bastu med panorama fönster och massa annat häftigt och spektakulärt.

Först åt vi middag, jättegod buffé, jag satt tillsammans med avdelningens läkare och berättade om hur jag bar hem Paloma under armen samtidigt som jag rökte och grät när hon var liten och hade affektskramper på tåget, dom var oerhört förstående och log.

Chefen sa att vi skulle mötas kl 22 i Copacabanabaren för ett glas champagne- sweet tänkte vi och gick till taxfreebutiken.
vad lustigt, det är i princip bara pensionärer här, tänkte jag och ser samtidigt hur Lisen på riktigt får en armbåge i sidan. Jag ser alltså en gubbjävel  som går fram och armbågar henne så hon ramlar till(hon stod mitt i gången och luktade på en parfym typ)
"flytta på dej!!" sa svinet.

Sen när jag står i kön med mina spritflaskor så kommer jag på att jag ska köpa godis till ungarna, så Ellinor och Lisen står kvar medans jag går 4 meter bort och plockar på mig godis(det hela tog uppskattningsvis 10 sekunder)

"KÖN GÅR DÄR" säger en söndersolad kärring i 65-årsåldern och pekar på en kö som bildats på typ 10 pers och jag hade alltså ingen korg och 3 liter sprit i famnen plus massa mentos.

"jaha, men jag stod här hela tiden, jag skulle bara hämta lite godis till mina barn" sa jag med min gladaste röst.
"Mhum? Men kön går där" (hånfullt leende)

nu blir jag irriterad och säger med lite bestämd och viktig röst(vet inte hur man gör den bara kommer)
"Fast alltså,du såg väl mig, jag stod ju här hela tiden"

"jaja, OK då" säger haggan.

tystnad.

"Fast, det är ju bara två extra blipp i kassan, det gör ju absolut ingen skillnad för dig, men en jätteskillnad för mig"

fast då hade Gunvor från Bålstad slutat lyssna.

Klockan blev 22 och vi entrar Copacobanabaren.
Ett band spelar live. Det är en kvinna i 50årsåldern som sjunger, hon sjunger på nån hit från 60-talet, ingen bra hit, bara Colin Nutley ångest.
Jag gillar sån ångest, om den kommer när jag trycker play på stereon eller DVD´n.
INTE live. Inte på riktigt. inte på en resa jag sett fram emot.
Dansgolvet var smockat av par som dansade, dom var duktiga och hade kul och pussades, men man såg att någonting var fel, dom dansade lite stelare, lite knöggligare, lite långsammare.
Dom var alla 80år.
Det satt strokepatienter i rullastolar med vänstersidig svaghet och tittade på.
Det stod parkerade rullatorer i hörnen.

Det var hundratals 80åringar och vi,avd 20 på st Göran, en del i högklackat, en del i glittertop, en del redan fulla efter förfest i hytten, men alla med en konstig min, minen man har när man är mitt i colin Nutleyångesten.

"Fy fan vad mycket snorungar" Var en kommentar som återkom kan  säga.

mina tår blev påkörda av rullatorer(med flit, 100% säkert)

Vi   fick tipset att gå till dansgolvet på plan 9, discot.
Där var det ett gäng 7åringar som snurrade jättejättefort och höll varandra i händerna på dansgolvet.
Deras föräldrar satt och tittade på med en festlig drink.

Nä, jag kan säga att dagen därpå när vi hade konferans från kl 9 till kl 15:30 kände jag mig säker och trygg.
Ungefär som den unga killen i liftaren när han blir häktad.

Sjukt.

att mjölka prostatan.

Vi har just flyttat vår avdelning på jobbet så det springer byggkillar överallt hela tiden.
Jag stod inne på en patientsal och rengjorde en säng, jag gick ut för att slänga lite papper, på vägen in igen ställde jag mig i dörröppningen och satte på mig ett par av våra snuskiga gråa latexhandskar, Malin tittade på mig och gjorde en typ porrmin, varpå jag säger: "bend over honey" med min släpigaste slampigaste kåtaste röst.

grejen var bara att medans jag slängt papprena så hade det slunkit in två byggmuppar, en spexig i 40-årsåldern och en jätteblyg i 20-årsåldern.

Dom uppskattad min lilla kommentar som inte var riktad mot dom och ba: Öööhöhöhöhöh, dig får man passa sig för, höhö brööööööl.

Jag orkade inte ens förklara att jag sa till nån annan utan himlade bara med ögonen och spritade av sängen och gick ut.

Jävligt irriterande med dumma byggjobbare.


Berlin.


Det regnade jättemycket första kvällen.

Vi besökte massa ställen, tex dunkin donuts, KFC-kentucky fried chicken, starbucks coffee.
Men även checkpoint charlie(astråkigt)
Muren(spelade in en video till Paloma där jag sjöng "die mauer", jag  tror Jonas skämdes.) Fast han var ju klädd som ett skinhead som alltid så han ska inte snacka.
vi bodde väldigt lyxigt intill unter den linden med fin uteservering där jag beställde en 20 cl coca-cola för 45 kr.


Asså, jag vet inte vad jag ska skriva, det var en helt vanlig resa...
Vi hittade en jävligt stor loppmarknad där jag bla provade massa hattar.

Sen var det bra väder, vi skrev vykort, åt skitsnuskig mat.

Eh...

Berlin!


sen

saker jag ska blogga om när vår dator kommer hem från info konsult:

Berlinresan(med roliga bilder)
Cafè Wurma (mycker hatkänslor)
sinnessjuka pensionärer på Birka Paradise och colin Nutley ångesten där, på paradiset på östersjön

ASJOBBIGT på jobbet!!!!!!!!!!!!

Ikväll ska jag vara barnledig, dricka tjeckiskt öl och somna 10 minuter efter att jag kommer hem från jobbet.
Jag slutar om exakt 55 minuter och just nu så låtsas jag bara att jag sitter och skriver massa viktiga saker så att ingen ska störa mig och fråga om jag kan hjälpa till med någonting.

Allt det här är alltså bara på låtsas.
(även om jag skulle hjälpa till om nån frågade så klart)

Johanna sitter vid sin dator brevid och skriver riktiga saker.
Men om jag hade skrivit på riktigt hade jag typ kunnat skrivit:

Pat klagar på värk i vä fot, blir värre när han står upp.

Scannar pat på 450 ml, tappar pat på 250 ml. Fortsatt kissobs.

Pat sköter magen på toastol. Stor lös avföring.

(Nu frågade syster Mattias om jag sitter och bloggar. Jag förnekar, han hoppas på en rolig blogg, nu får jag prestationsångest, tack Mattias)

Pat har endast ätit lite glass till middag, vill ev ha smörgåsar senare

Pat är orolig och frågar efter sina glasögon, ev att dom finns  på avd 50 eller Sabbatsberg, kanske dagen kan undersöka det?

Pat upplever sveda vid miktion, meddelar ssk.

osv osv osv osv.....

lalalalalalalallaaaaaaa

jobb jobb jobb...pust vad jobbigt att jobba.


Nu är det 46 min tills jag slutar.


ett snyggt roadkill

OK det finns folk som älskar djur, alltså sånna som anser att djur och människor är precis lika mycket värda, sånna som mår dåligt om man dödar en geting eller lägger ut råttfällor eller skjuter rådjur eller spolar ner guldfiskari toa och det är väl OK antar jag.

Jag tänker bara att det måste vara jobbigt.
Att se på djur och människor som lika värda alltså.

tänk dig själv, du går in på ICA, där hänger en 14årig pojke med en krok i nacken för att bli mör, kanske har man rökt honom.
Det ligger ett spädbarn med provencalska kryddor på sig i ett tråg.

På väg till landet ligger en människa blodig längst vägen, ett sk roadkill, men du vet inte om kvinnan med brutna ben och beige överock är död eller bara väldigt skadad. Går det att rädda henne? Borde man inte stanna?

Shit vilken ångest.


musikalmoderat.

Igår var jag hos en underbar liten familj där pappan i familjen (som jag tycker otroligt mycket om) är djups engagerad i så att säga ett politiskt parti som jag själv inte hejjar på så värst, och jag är glad att jag gillar honom som person, det tar bort lite förutfattade meningar som frodats i mitt huvud.( nu har jag bara finska zigenare kvar tror jag)

Iallafall, han hade på något underligt sätt fått reda på att jag hatar musikaler och framför allt Mamma mia så när jag satt och surplade Bailey´s och åt plommonpaj igår så tar denne Tom Cruise liknande man fram en bergsprängare och satte på mamma mia skivan rakt i mitt ansikte.

Det var en absurd och lustig känsla.
Jag tyckte inte om låten, men jag uppskattade hans försök att närma sig mig via musiken som sägs förena alla.

Jag är glad att en sosse och en moderat kan ha kul.
När han kommer hem till mig ska jag spela Röda bönors "Oh Carol" för honom.

Döskallar

Jag gör en döskalletatuering.
Sen ska helt plötsligt ALLA ha det.

Coolt!

Why God?

Det är typ ingen som har mig på sin lilla lista på bloggar dom rekomenderar på sin blogg.
Jag blir arg och ledsen för fan.

VARFÖR???

jag hatar svart 70-tals musik.

Jag har kommit på hur otroligt mycket jag hatar musik som är gjord av svarta människor på typ 70-talet.
James Browns "I feel good" hatar jag. "its raining men" tillhör ett riktigt hatobjekt. (speciellt videon)
 När jag hör "knock on wood" får jag panik, "I will survive", "rivers of Babylon", -yäck! nu när vinyl 107 blivit 60,70 och 80-tal så är det ta mig fan det enda dom spelar och av nån sinnessjuk anledning har vi alltid vinyl på i bilen.

Vårt grafikkort är pajj.

RSS 2.0