En grej som jag hatar, alltså som jag får riktiga självmordstankar av är när folk säger saker som är helt oviktiga, alltså helt imbicilla hjärndöda skitsaker och får det att låta som att det är världens viktigaste grej att veta.
Ofta säger dom det med lite bäbis/sorgsen "vem ska trösta knyttet-röst" (dock inte på finlandsvenska få klart)


Exempel: " man får aldrig hänga en hästsko uppochner, för då rinner lyckan ut"

Vill dö bara jag tänker på det, men det ska jag inte göra, för nu är det fredag.