Helt seriöst, min dotter har inte haft nån vagn när hon är hos mig, fråga mig inte varför, helt sinnessjukt eftersom hon är lat liten apunge, men iallafall så har vi så att säga "fixat" en vagn, en sulky,  den är jättefin om man bor på söder, men jag bor i förorten och har inga som helst pretantioner.

Vagnen har typ stenhjul, ingen korg undertill, ingen broms, inga krokar, fotstödet är pajj, schassit är mer rostigt än inte rostigt, sitsen är brun och vit-rutigt med spår av ved(eftersom den de senaste typ 10 år sen använts som en vedförflyttare uppe i dalarna och den gnisslar som fan.

Så långt är det ju OK, rätt kul så där, men sen när vi går utanför en häftig Harley Davidsonbutik så hör jag min äldsta dotter pipa ut ett "titta mamma titta titta, Gud jag dööör" och pekar på ena bakhjulen, då har det liksom hoppat av stålskenan och är så att säga format som nr 8 som Sascha hade sagt till Tim Hibbins.Så vagnen fylld med filt, extrakläder och blöjor(eftersom det inte fick plats i min handväska) och ett asgarvande barn liksom hackar fram på gatan, Paloma skrattade så mycket att hon låg i en buske och kissade på sig, jag skrattde ett häxskratt som ekade mellan husen, folk tittade lite suspekt typ "borde tjackpundare verkligen få gå runt med två barn".

vi knallar vidare när hjulet helt åker av och jag drar en vagn som låter som...ja det lät som en stålskena med 30 kg tyngd på sig som dras mot asfalten.

För att citera Jonas "Ni är verkligen en kurdisk familj på flykt över bergen"