Jag var på Olles begravnig i förrigår, det var så fint!
Det var den finaste begravining jag varit på. De flesta begravningar jag varit på har varit antingen gamlingar som jag inte kännt så bra, eller kännt så mycket för eller så har det varit unga människor.

Nu var det en naturlig och fin begravning där man verkligen var ledsen och grät på riktigt.

När Olle hade dött, så satt Kristoffer med våra döttrar och berättade och förklarade.
Paloma berättade att hon kom ihåg att Olle alltid hade med sin påskägg till dom.
Då pekar Uma på fotot av honom (han var 85 år och flintskallig) och säger: "Olle är ju ett ägghuvud"

Iallafall så sjöng kapellmästaren som höll i själva cermonin så vackert, gud vad jag grät!

Olles favvo:


Samborombon, en liten by förutan gata,
den ligger inte långt från Rio de la Plata,
nästan i kanten av den blåa Atlanten
och med Pampas bakom sig många hundra gröna mil,
dit kom jag ridande en afton i april,
för jag ville dansa tango.

Dragspel, fiol och mandolin
hördes från krogen och i salen steg jag in,
där på bänken i mantilj och med en ros vid sin barm
satt den bedårande lilla Carmencita.
Mamman, värdinnan satt i vrån,
hon tog mitt ridspö, min pistol och min manton.
Jag bjöd upp och Carmencita sa:
'Si gracias señor. Vamos á bailár este tango.'

Carmencita lilla vän, håller du utav mig än?
Får jag tala med din pappa och din mamma,
jag vill gifta mig med dig, Carmencita!

Nej, don Fritiof Andersson,
kom ej till Samborombon,
om ni hyser andra planer när det gäller mig,
än att dansa tango.

Ack, Carmencita gör mig inte så besviken,
jag tänker skaffa mig ett jobb här i butiken,
sköta mig noga, bara spara och knoga
inte spela och dricka, men bara älska dig.
Säg, Carmencita, det är ändå blott med mig,
säg, som du vill dansa tango.

Nej Fritiof, ni förstår musik,
men jag tror inte ni kan stå i en butik
och förresten sa min pappa just idag att han visste,
vem som snart skulle fria till hans dotter.
En som har tjugotusen kor,
och en estancia som är förfärligt stor.
Han har prisbelönta tjurar,
han har oxar, kor och svin
och han dansar underbar tango.

Carmencita, lilla vän, akta dig för rika män!
Lyckan den bor ej i oxar eller kor
och den kan heller inte köpas för pengar.
Men min kärlek gör dig rik,
skaffa mig ett jobb i er butik.
Och när vi blir gifta söta ungar skall vi få, som kan dansa tango.

Sen när vi satt i bilen med Kristoffers pappa så skulle jag försöka muntra upp Paloma som grät så jag sa:
Men Olle gråter nog inte, han sitter ju på ett moln(ja jag vet, astöntigt, det är klart att dom inte sitter på moln) och håller sin fru i handen, nu fick dom äntligen träffas.

Då säger Kristoffers pappa. "Nä, han gråter nog iallafall, hon kunde vara rätt jobbig"

(han pratar alltså om sin fd svärmor och Kristoffers mormor)

Stört roligt!

 V.I.F lilla Olle!