för några timmar sen, jag ringer på grannarna:

"Hej, du har inte en banan att skänka mig, jag håller på och gör flyganda jakob och har glömt att köpa"
Grannen: "Näeee..päron har jag"
Mmm, tack,det är ju jättegott i flygande jakob.
Nästa granne: Näe tyvärr! Men mandariner har vi.

Skämtar folk eller?
Jag sa ju högt och tydligt att jag ville ha en banan!

Nästa granne:"Näe tyvärr, men vi har lite flygande jakob, vi har ätit det idag"
Eh, ja, det är ju samma sak, att få en liten portion begagnad mat när man har en hel hungrig familj 2 trappor upp som sitter och väntar.

Jag: "Jaha, hehe, nej det är lugnt"(lutar mig lite in och försöker se in i hallen)
"Ni har inte fått er unge än?"
"jo han föddes i Tisdags"
VA!!???!!!, eh...ååååhh...men guuuu, jahaaaaaaaa"

tystnad.....


tystnad...

-Guuu grattis!!!!

-Tack!


tystnad.......


tyyyyssstnad......




"ja, vill du komma in eller?"

Sen gick jag in och tittade på den lille och stod och grät som ett jävla fån.
Jag har träffat dom här människorna kanske uppskattningsvis 5 gånger, pratat med dom 2 gånger. Ändå står jag och gråter i deras vardagsrum och tjatar om att lilla Noah är sååå perfekt och att jag kan vara barnvakt när som helst alltså ALLVARLIGT hörrni, kom upp med honom när ni vill!

Dom ba: mmmm, det var snällt (gå nu jävla bananpsykopat)

Sen tjatade jag kanske 4 gånger att jag ville vara barnvakt. Sen gick jag och Paloma runt och ringde på tills jag hade hela innefickan full med bananer i olika kulörer, allt från gröna till bruna.

Så kan det se ut en lördagskväll i vårt ariska grannskap.