Min bäste vän var ett tråkigt ämne så jag hoppar över det och går rakt på "ett ögonblick"

Ett ögonblick som jag minns väldigt väldigt väl är första gången jag snusade. Baksnus.
Det var i en kåta sommaren 1994 när jag blev ivägskickad till en liten skitby i lapphelvetet och bodde hos en psykopatfamilj.

Hur som helst så satt vi ofta i en kåta, jag Jörgen och hans bror som jag inte minns namnet på. Jag var väldigt väldigt kär i Jörgen. Tror vi var lite ihop till och från. Vi lyssnade på två låtar om och om igen.(När vi inte tittade på fotbolls VM)
Det var Frank Zappas "Bobby Brown" och Opus "life is life"
Jag la in en fet prilla och spydde som en gris. Till dom låtarna. Om och om och om igen.

Det skulle dröja 6 år tills jag snusade baksnus igen.